Historik
Namnet på kenneln Hivlingens kommer från en gård ”Hivlegården” som ägdes av min farfar på Österlen. Min far och hans bröder blev följdaktligen av ortsbefolkningen kallade för Hivlingarna, ett namn som jag ärvde enligt muntlig tradition.
1981 införskaffades den första tysken. Huvudsakligen jagades det räv i gryt med tiken, en sak som hon för det mesta skötte bra, även om jag som ny grytjägare begick en hel del misstag. Man kan väl säga att den hunden lärde mig mycket om grytjakt. 1984 köpte jag Aakeberggårdens Toy från Norge och en tid efter fick jag överta hans syster Aakeberggårdens Tikka. De var fallna efter INT NORD UCH NORD(J) CH Grazias Anton ägare Jeppe Stridh. Med dessa två skördade jag stora tävlingsframgångar på såväl jaktprov som utställningar. Givetvis jagades det mycket med dem, såväl under som ovan mark. Älgstammen var på den tiden fortfarande stark och det fälldes många älgar för dem. Toy blev Nordisk jaktschampion samt Internationell och Nordisk utställningschampion. Tikka blev rasens första hund som kunde ståta med titeln Internationell och Nordisk jaktchampion samtidigt som hon var både svensk och finsk utställningschampion. Tikka blev dessutom utnämnd till månadens hund av tidningen jaktjournalen. Bägge hundarna var förstklassiga drivare samt utmärkta grythundar.
Rådjursstammen började vid denna tid att starkt öka och efterfrågan på hundförare med bra kortdrivare blev efterhand stor. Detta medförde att jag fick i det närmaste obegränsade möjligheter till jakt och träning med mina hundar. Under åren har jag ägt, jagat och på jaktprov fört fram ett stort antal tyskar både egenuppfödda och från andra kennlar. Jag har med stor framgång startat flera olika hundar på jaktprov I Finland, Danmark Norge och naturligtvis Sverige. Jag har även I studiesyfte bevistat jaktprov I rasens hemland Tyskland. Idag använder jag flitigt alla mina hundar till jakt som dom i första hand är ämnade för, dvs. grytjakt, vildsvinsjakt och övrig klövviltjakt.
Avelsfilosofi
I min avel eftersträvar jag i första hand att föda upp rastypiska tyska jaktterriers med stor samarbetsvilja och ett lugnt temperament. De ska även ha hög rovviltsskärpa och dådkraft, utmärkta drevegenskaper samt vattenpassion. Vad gäller rovviltskärpan så är det en egenskap som jag håller högt i mitt avelsarbete. Denna Viktiga egenskap tappas lätt bort på några få generationer om det avlas på hundar som inte har tillräcklig skärpa i bagaget. Dessutom har det visat sig att raser som tappat sin rovviltskärpa ej heller vågar arbeta på vildsvin med någon större passion.
Jag startar alla mina hundar på tysk jaktterrierklubbens anlagsprov och använder mig av detta som avelsinstrument. Jag anser dock att man i sitt avelsarbete noga måste väga in hur hundarna fungerar under praktisk jakt. Således jagar jag så ofta det går med alla mina avelshundar. Hundar som ej håller måttet temperamentsmässigt eller jaktligt används inte i min avel. Mina valpkullar växer upp i en miljö där de umgås med familjens övriga hundar, mina barn och deras kompisar. De är alltså väl rustade att möta den stora världen när de levereras.
49 tankar kring ”Om Hivlingen”
Kommentarer inaktiverade.